Brevväxlingen mellan Eyvind Johnson och Rudolf Värnlund 1920–1944, året innan Värnlund dog, har blivit legendarisk utan att vara känd utanför kretsen av forskare. Den omfattar drygt 500 brev och har sin tyngdpunkt på 20-talet då Johnson först bodde i Berlin, därefter i Paris, innan han 1930 återvände till hemlandet. Johnson rapporterar om sin tillvaro i Europa till Värnlund, som är kvar i Stockholm och bevakar svensk press och de svenska förlagen. Den ovanligt läsvärda författarkorrespondensen börjar när 20-åringarna ännu inte har blivit de författare som de vet att de ska bli. Den handlar mest om motgång, sällan om framgång, men framför allt om deras liv: framtidsplaner, kärlekar, fienders försåt, litterära upptäckter och så småningom deras framväxande verk i en brytningstid mellan det traditionella och det moderna. Den svenska arbetarlitteraturen, unik i världen, beskrivs här inifrån samtidigt som den formas. Brevväxlingen presenteras nu i komplett bevarat skick. Den har redigerats och kommenteras av Magnus Bergh och Birgit Munkhammar.