honom på avstånd när han tog promenader och när han åkte till staden med bussen så var jag där. Några gånger var jag honom så nära i folkvimlet att jag kunde ha nuddat hans rock utan att han märkt det."

Fadern försvann under beredskapstiden, allt familjen hade fått veta efteråt var att han gått igenom isen. Men hos hans son fanns det alltid en gnagande känsla som sade att sanningen om vad som hände fadern var något annat, mer ondskefullt.

Många år senare, när sonen själv är vuxen börjar han och hans vänner tänka tillbaka på hur det varit för deras föräldrageneration under kriget. I det rika villaområdet där de vuxit upp var det många som öppet hade visat sin sympati för nazisternas ideologi. De få som vågade stå emot var en liten grupp intellektuella som möttes i hemlighet. Skulle sonen och hans vänner ha varit lika modiga om de hade varit i samma situation? Denna fråga får honom att börja undersöka vad som egentligen hänt hans far, och vilka ondskefulla krafter som låg bakom hans död.

Denna novell ingår i samlingen "Konsten att dö i april". Erik Eriksson föddes 1937 och är en svensk journalist, tv-producent och författare. Han har skrivit romaner, novellsamlingar, ungdomsböcker och lättlästa böcker. År 2009 fick han Aniarapriset för sitt författarskap.