ett blitt ansikte. Men sedan fanns det inga graderingar utan då tog han eld rätt och slätt. I hans unga dar bara small det." Kanske en överraskande bild av naturmålaren framför andra i vår konsthistoria. Här framträder en märklig människa i en spännande version tack vare barnbarnet Catarina Lundegårdhs nya bok om morfar Bruno. Hon ger själv ett vackert sammansatt porträtt av Bruno Liljefors: dels genom sin egen forskning i delvis okänt material, dels genom att låta människan/äkta maken, barnafadern, naturmän-niskan själv komma till tals genom hans kortfattade dagböcker och främst genom breven till hustrun Signe alltifrån tidiga år tills döden skiljer dem åt. Boken är rikt illustrerad med gamla familjefoton och framför allt Brunos egna teckningar, skisser och målningar, från de allra första intrycken och uttrycken till den internationella mästermålaren med utställningar runt om i Europa och USA. Här skildras uppväxten och barndomen i ett mångbe-gåvat hem med musik, litteratur, naturliv m.m. mitt i en icke-akademisk miljö. Naturen kom tidigt in i Brunos liv. Han skapade sin värld där han vistades hela sitt liv med hustrun Signe och de många barnen, med de närmaste konstnärsvännerna Anders Zorn och Albert Engström, med konstälskaren och finansmannen Ernest Thiel, med prins Eugen och en rad prominenta jägare på besök. Naturens språk är en rik och öppen skildring framlagd med varsam hand. Chefen för Gustavianum, Uppsala universitetsmuseum, Mikael Ahlund, svarar för ett engagerat förord. Catarina Lundegårdh, själv konstnär, musiker och författare, också zoolog, svarar som författare för bokens text men också för urvalet med Brunos egna texter liksom de många bilder