i kyrkan och belevade vid hovet. När de började framträda som grupp led Europa av otyglat våld, och den höviska kulturen utvecklades kring dem, med mildare ideal för en ny tids krigare. Här får vi följa riddarna från vaggan till den ofta tidiga och våldsamma graven. Vi besöker dem i borgen, i krig, på tornering, i ordenssalen och i möten med såväl fiender som sköna damer. Det visar sig att deras leverne skilde sig ganska drastiskt från populärkulturens bild, liksom från den höviska bilden. Men en sak är samtidigt säker: även om den höviska kulturen kunde stanna vid tomma ideal har dessa ideal varit sällsamt långlivade. Ja, kanske är just kärleken, av allting, det som överlevt längst av de krigiska riddarna?