som han fortsätter en litterär tradition. Detsamma gäller således för Hjalmar Bergman, som nekade att vara PK, dvs. att skriva ideal realism utan insisterade på att återge världen så som han uppfattade den. Båda författarna var stora brevskrivare och det gäller i varje fall för Strindberg, att i breven bearbetas och transformeras tankar och sinnesintryck inför det slutliga diktandet. Han är medveten om, skriver Dahlbäck, att han exploaterar sin omgivning och uttrycker ibland sin avsky över den vampyrism hans författarskap tvingar honom till. Även om fokus läggs på dessa två författare, skriver Dahlbäck också om den unge Jörn Donner, om de litterära sällskapen och om Stockholm i litteraturen. Kerstin Dahlbäck är professor em. och tidigare dekanus vid Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet. Sin forskning har hon i stort koncentrerat till genren författarbrev med utgångspunkt i August Strindbergs och Hjalmar Bergmans korrespondenser.