Förtvivlan är djupgående, varför gick hon med på att gifta sig med sin klene, sjuklige och allt annat än ömsinte kusin? Thérèse ångrar beslutet omgående, varken hon eller Camille är lyckliga. Madame Raquin, Thérèses beskyddare tillika svärmor är mycket nöjd med äktenskapet, det var trots allt hennes idé från början.

Thérèse inleder en glödande affär med sin makes barndomsvän. Laurent ger Thérèse allt Camille inte kan ge henne. När otroheten riskeras att avslöjas tycks de passionerade älskarna bara se en utväg: Camille måste försvinna, beständigt.

Med sina manipulativa klor får Thérèse hjälp av Laurent att utföra mordet på sin make. Under en roddtur i den brinnande dödskampen biter Camille Laurent i halsen, ett bett som lämnar lika fysiska som psykiska ärr hos Laurent. Camille är nu borta, och de kan äntligen gifta sig med varandra och leva lyckliga i alla sina dagar, så länge lusten inte byts ut mot något betydligt värre, som hat och samvetskval ...

Émile Zola [1840–1902], född i Paris, var en fransk författare och dramatiker. Zola betraktas som en av grundarna till litteraturens naturalistiska strömning med vilket han myntade uttrycket "documents humaines", dokument om människans natur, som en del av sin doktrin. Naturalistiska verk skulle eftersträva det sanningsenliga, det naturliga, de skulle vara förhöjda dokument över människans natur. Han tros ha debuterat med "Contes á Ninon" 1864, men det stora genombrottet fick han med sin "Thérèse Raquin" 1867. 1873 adapterades "Thérèse Raquin" från roman till pjäs och har sedan dess satts upp i oändligt många versioner och har även adapterats till film. I den naturalistiska strömningens anda var det just verkens vetenskapliga avsikt kring människans psykologiska aspekter Zola ville synliggöra.