i övrigt med enastående lojalitet, klokhet och handfast insikt utbildad sångerska som hon var. Hon talade många språk, följde med i litteraturen, var själv jägare och även tidig bilförare i Europa och hemma. Bruno var ett med naturen, oftast med penseln eller ritstiftet, ibland med bössan i hand. Han umgicks med vännerna och kollegorna Anders Zorn och Carl Larsson. I huset dök ofta andra kulturpersonligheter upp för att delta i jakter. Signes arbetsbörda var obegripligt stor. Hennes säkerhetsventil under hela livet brevväxlingen med väninnan Alma Uggla, som hon träffat på en teaterskola i ungdomen. Till henne skriver Signe om grossesserna och barnen, om makens arbetsbörda, om de ständiga flyttarna och byggnadsprojekten, om odlande och kläder, om seglande liksom att härbärgera stora jaktsällskap som gärna utnyttjade familjens gästfrihet. Dessa brev är en rik källa om det pågående livet, en form av minnen men intressantare, sannare och med tidsfärg. Här pågår dåtidens nu med anekdoter, sorger och stämningslägen. Läsaren får blicka in en subjektiv, levande berättelse om vardagslivet hos en av tidens främsta naturskildrare. Boken är generöst illustrerad med Liljefors målningar, akvareller, skisser, teckningar och skulpturer, men också med unika fotografier ur familjealbumen. Catarina Lundegårdh är barnbarn till Bruno och Signe Liljefors och själv konstnärligt verksam. I sitt måleri hämtar hon sina motiv från naturen och arbetar helst med porträtt i olja och svartkrita. Lika viktig är musiken, mångårig utbildning i Sverige och Tyskland har skapat förutsättningarna att verka som frilansande musiker och pedagog inom den klassiska musiken med klarinett som huvudinstrument.